Sofius

IDAG SÅG JAG ADAM TENSTA. Nästan i alla fall. Det kändes bar skönt att skriva det första.
Nej, men såhär var det: Nikita ringde mig imorse och frågade om jag ville följa med till stan och då kom jag på det smarta förslaget att vi skulle gå och se Adam Tensta live eftersom han och några till skulle spela i stadshuset.

Efter att vi letat biljetter överallt och misslyckats så drog vi till självaste stadshuset. Där sålde de såklart INTE biljetter. Jag och Nikita var skit besvikna och irriterade för vi ville ju komma in. Jag var nära på att smita in, men Nikita lugnade ner mig då hon sa att vi kunde tröstshoppa istället. Det gjorde vi. Hon kom hem med en massa saker, jag köpte dock bara en t-shirt från H&M. Den är schnygg förresten (bild kommer).

Men vet ni varför jag är jävligt irriterad nu? Jo, för att vi KUNDE fått komma in. Michelle, Nikitas bästis, var där inne och hon kunde typ få in oss. Men vi visste inte att hon var där.

Ååh, jag vill gråta. Hittills har jag sörjt över det hela med hans musik på högsta volym. Jag älskar Adam Tensta. Han är otrolig. Han är bäst.


förlåt för denna hemskt osammanhängande text, men så blir det när man sörjer med en klump i halsen.